Snorfluga

Idag har vi strapatsen i skolan, 15 kilometer terränglöpning över steniga och leriga ställen. Förra året sprang (host) jag på tre timmar, så det lär väl inte bli så mycket bättre i år. Förra året fastnade Nora med sin sko i en lergegga, och när hon drog oss foten satt skon kvar! Den var typ halvfull med kletvatten när vi fick upp den...

Jag har funderat på hur mycket nytta man skulle kunna göra med det här egentligen. Om alla ungar hade generatorer i sina skor som omvandlar rörelsen till ström så skulle det ju bli som ett stort kärnkraftverk! Synd att vi inte har sådana skor...

Eller så skulle man kunna odla massor med frukt längs vägen, så kan alla elever passa på och skörda den när de går förbi, då sparar man ju massor med pengar och slipper hyra in stora maskiner och lass med polacker som gör det.

På något sätt påminner det här mig om det amerikanska tv-programmet Amazing Race, där familjer åker runt i hela världen och tävlar om att komma först från ett ställe till ett annat, och så ska de göra en massa uppdrag på vägen. Vi har ju nästan samma sak. Vi irrar runt i den enorma björnkullaskogen och löser uppdrag med nedfallna träd över stigar och hur man snyltar en till banan utan att någon lärare märker det.

Det var allt för i morgon!

Vänta... Det där lät fel, varför kan man säga "allt för i kväll" men inte "allt för i morgon"?

Jaja, skitsamma. Det var allt för denna morgon.

Dubbelkram skumbanan!