Saga del 2

Fortsättning på vår lilla maratonstory, hoppas det smakar!

Del 2.

Det spelade ingen roll hur hårt han pressade, det gick helt enkelt inte att få upp den. Men så plötsligt kände han en kall hand på hans vänstra axel, en röst viskade, viskade obegripliga saker till honom. Det var en flickas röst, den var ljus och han hörde hur hon visslade till när hon uttalade någonting som lät som ett S. Klas-göran vände sig om, han hade helt glömt bort Kotten, för när han såg flickan så vart han helt lam, hans kropp ville bara inte röra på sig, hon var så vacker, så perfekt. plötsligt puttade hon till honom, han flög bakåt in i dörren som flög upp med enorm kraft. han föll. Klas-göran hade fallit fritt i hela 5 sekunder när han vände sig om i luften, då han märkte att han ramlade ner med enorm fart ner mot marken nedan. Klas-göran var flera kilometer upp i luften, till slut så landade han, han dunsade i golvet och allt skiftade färg, det gjorde ont, han spottade framför sig och ställde sig sakta upp, Klas-göran var förvånad över vad som hade hänt, och varför det inte hadde gjort så ont som det borde ha gjort av att falla sådär långt. han stod nu på en väg, ett mörkt landskap på en grusväg under en gatulykta. Klas-göran bestämde sig för att gå åt det hållet han hade ansiktet mot, han såg ett till ljus, inte från en annan gatulykta, utan från en person, det var flickan igen, hennes nakna kropp lyste i bländande vitt, hon gick ifrån Klas-göran, han började springa...

Saga del 1

Nu ska vi börja skriva en saga här, där vi turas om att skriva varsin del. Jag börjar lite sofistikerat och snyggt, och sen får någon annan göra den helt utflippad.

Del 1.

Klas-Göran vaknade en solig septemberdag av hans hund Kotten slickade honom i ansiktet. Det kunde bara betyda en enda sak, Kotten var kissnödig och måste ut inom tre röda sekunder. Klas-Göran slängde på sig morgonrocken och gick ut i hallen och tog på sig skorna, med Kotten svansande efter sig. Men han kunde inte öppna dörren, för något var i vägen på andra sidan. Det spelade ingen roll hur hårt han pressade, det gick helt enkelt inte att få upp den. Men så plötsligt...

RSS 2.0